ebbasresa

Happ, då var man där igen, kluvenheten. Jag har 3 alternativ vilka består av:

1: Stanna i Melbourne, bo kvar i lägenheten, fortsätta leta jobb.

Fördelar:                                                                         Nackdelar:
¤ Några vänner bor här                                                   ¤ Vädret (14 grader för tillfället)
¤ Fin stad                                                                       ¤ Lågsäsong
                                                                                       ¤ Känner mig en aning fast och en
                                                                                          aning ensam.

2: Åka tillbaka till Sydney, söka jobb.

Fördelar:                                                                         Nackdelar:

¤ Roliga vänner som bor där                                          ¤ Dyrare att leva
¤ Fin stad                                                                       ¤ Redan varit där
¤ Bättre väder

3: Åka till Brisbane

Fördelar:                                                                         Nackdelar:

¤ Roligt att se något nytt                                               ¤ Känner ingen där
¤ Bättre väder                                                                                                           
¤ Billigare

Någon som har en annan idé så är dem välkomna att yttra sig. Ligger just nu i min säng, klockan är 12.02 och jag känner mig förvirrad. Ska jobba senare ikväll på samma ställe, fortfarande uppskattat jobb dock, med enda problem att jag bara jobbar fredagar och lördagar. Innan dess hade jag planer på att ta en promenad in till city, shoppa lite och sen kanske bara ta en ”resa runt”-dag inne i stan och se mig omkring.

Många tankar just nu, jag hatar tidsskillnaden. Behöver råd från Sverige just nu :P Utöver alla tankar och klurerier mår jag som en gudinna!

De senatse dagarna har spenderats åt att leta jobb. Jag är ytterst less på den syselsättningen för tillfället. Alla jobb jag vill åt är helgtid, vilket är den enda tiden i veckan jag faktiskt har jobb. Får se hur det löser sig framöver. Angående att jobba på café, vilket jag från början tyckte verkade spännande har jag helt lagt ner. Kaffe är inte en dryck i ausrtalien, det är en passion.

Olika kaffetyper:

Short black
Long black
Espresso
Macciato
Latte
Latte macciato
Mocca
Flat
Big sice
Small sice
Dubbel espresso

Olika mjölksorter:

Skinny
Normal
Cream
Very skinny
Soymilk
Skinny soymilk

Kaffebönor:

En miljon.


D.v.s. en vanlig fras från en kund skulle kunna vara "Can i please get one very skinny soymilk latte, big sice with colombiancoffeebean and one macciato skinnymilk with ksdjfkasbean", addera en stressig miljö och en hemsk australiensisk accent. Nej, bartenderyrket känns bättre, även om det kan erbjuda mindre enkla situationer ibland.

Kund: Hai mai, cean i pleiiis giet one jbdiecoe

Ebba: pardon?

Kunde: Jbdiecoe

Ebba: Ehm...

Kund: Jbdiecooe

Ebba: Jeam Beam diet coce?!?

Kund: Yey mae!!

Ehm...


Får se hur det artar sig framöver om jag blir bättre på accenten.

Jag har iaf äntligen lyckats införskaffa ett australiensiskt bankkonto och ett creditkort från NAB, riktig höjdare. Utöver det har det inte hänt mycket spännande, jobb ikväll på "one fitzroystreet". Stressa runt i baren, men det ska iaf bli roligt. Nu hade jag tänkt gå ut en sväng på promenad.





Ta hand om er alla, kramar!!

(p.s. tack Klara för informationen om bilduppladdning :) )

Jag har försökt lova mig själv att vara duktig på uppdatering, huruvida det kommer att gå återstår att se. De senaste dagarna här i Australien har gjort mitt resande väldigt mycket lättare. Jag har äntligen (tror jag) börjat förstå vad jag har gjort, och var i världen jag befinner mig. Jag sitter i Melbourne, Australien, på andra sidan jordklotet, själv, i ett hus med folk från hela världen och jag trivs, väldigt mycket.

I lördags hade jag planerat att införskaffa biljetten till Canberra för att göra ett nytt pass. Jag hade tagit reda på numret till australiensiska immigrationsverket för att införskaffa det nya visumet, hittat adressen jag skulle skickat passet till o.s.v. Dock tänkte jag ”jag går förbi hostellet en gång till, man vet aldrig”. Jag gick in till receptionen. De gångerna jag tidigare varit där har det jobbat två inte allt för gästvänliga damer i receptionen. Den enas uppsyn påminner om en tonåring som stjäl godis från barn, den andra som en gråfärgad vägg, inte fröknarna service med andra ord. När jag frågat efter mitt pass har svaret blivit ”no, we haven´t seen it”, samtliga gånger. När jag försökt med ”are u sure, maybe it could be somewhere else than on you´re desk?” har svaret blivit, efter att ha gett mig onda ögat “no,just no”. Den här gången gick jag dit i hopp om att någon annan skulle vara där, och tack och lov, en ny karl i receptionen. Han sa att dem inte fått in något nyligen, men att han var mer än villig att försöka leta reda på det. Han drog ut alla lådor, letade i bokhyllor, på golvet och i alla skåp. Tillslut drog han upp en liten skokartong med en jäkla massa bråte, och där, bland allt skrot låg min lilla fina plastpåse med kilroys logga på. I påsen låg visumet, passet och mina försäkringspapper, precis som jag lämnade det. Kärlek.

Samma kväll jobbade jag på restaurangen i baren, totalt värdelös jobbdag. Lyckligtvis slutade den med två jobbarkompisar, öl och god mat, inget att klaga över alls.

Söndagen började med en lång sovmorgon åtföljt av ett skypesamtal med mamma vilket var första på en månad, det är något speciellt med mammor. Klockan 5 började jobbet, dagen var dessvärre lika öde som föregående och slutade upp i diskrummet i brist på annat att göra. 1 på natten stämplade jag ut, viftade till 3 för att sedan möta upp en vän i hennes jobbarkompisars lägenhet, där jag blev kvar till 6 på morgonen. Olyckligtvis hade jag dåligt med batteri i telefonen, vilket resulterade i att jag självvaknade kl 2 idag dagen efter. Jag var förväntad av min eventuellt blivande chef för en jobbintervju halv 3 inne i stan samma dag. Om man har riktigt tur med spårvagnstrafiken tar det ca 20 minuter till hållplatsen som ligger 10 minuters promenad från jobbet. Med morgonfrisyr, osminkat ansikte, flipflops och en smutsig tunika sprang jag ner till spårvagnshållplatsen, och, halleluhja, jag hade tur. Klockan 14,30, prick, var jag inne i cafét där chefen precis kommit ut från sitt kontor för att påbörja mötet med mig. Tack och lov för kartors existens. Huruvida jag får jobbet eller inte är inte säkert. Testjobb klockan halv 9 imorgon är vad som gäller. Alla som nu hinner läsa detta inom de närmsta fem timmarna kan ju hålla tummarna för mig och hoppas på att jag gör bra ifrån mig J

Nu är det dags att sova, hoppas att alla ni som läser detta mår lika bra som jag för tillfället gör. Ta hand om er!

Kramar

En dag som alla andra, bortsett från de 1,5 timmar då jag gick ut för att träna. Då jag under dagen enbart tråkat mig med städning och jobbsökande bestämde jag mig för en löprunda, få något av nytta gjort. Idag är även en av de dagar som, utan egentlig betydelse, jag kommer minnas. När jag, efter mycket om och men, hade dragit på träningskläderna och gått ut insåg jag vad vädret hade att bjuda på. Det blåste mer eller mindre storm, vilket gjorde det svårt att stå upprätt. Det har regnat hela dagen så fukten fanns kvar i luften vilket gjorde det ljummet och kvavt. Det höll redan på att bli mörkt (då jag tidigare hade tagit en på tok för lång powernap för ovanlighetens skull) så det var bara lampljus som lyste upp omgivningen.

Jag tog vägen ner för Grey street, svängde vänster på Fitzroy street ,korsade vägen, poff, redan  nere vid havet där min dagliga promenad/springrunda äger rum. Till skillnad från de andra dagar jag gått var det nu mörkt, storm och vågorna var högre än promenadstigens klippor. Kom att tänka på en promenad jag gjorde med Ida Sultan för några månader sedan i Göteborg. Vi hade gått en hel kväll och pratat, trots att vädret var allt annat än inbjudande. När vi slutligen gick över Götaälvbron på vägen hem hade både jag och Ida svårt att gå rakt utan att väja för stormen. Väl på toppen av bron stannade vi och tittade ut över hamnen. Båtarna gungade kraftigt, vattnet var i väldig rörelse och vi fick skrika till varandra för att kommunicera. Dock sa Ida något som etsat sig fast i mitt minne, och som jag idag kom att tänka på:


- Moderjord… Och folk går på bio för att uppleva effekter.

Har tänkt på det många gånger när naturen gör sig påmind med sin kraft, man behöver inte leta för att uppleva den. Den finns omkring oss hela tiden, dock vänjer vi oss med den och klagar hellre än att uppskattar den. Samma känsla som jag hade på bron i Göteborg fick jag idag när jag var ute och sprang, ”och folk går på bio”… Den kraftiga vinden fick mitt springande att bli rangligt, vågorna sköljde över hela mig, trots att stigen jag sprang på var 2 meter högre än havets yta. Jag sprang efter vägen som var upplyst med gatulyktor, vilka lyste som gula bollar mot den resterande mörka omgivningen. Växterna intill vägen syntes mer i konturer än i färg. Doften som man, oavsett var i världen man befinner sig, alltid känner igen, fanns runt mig hela tiden, havet. Vad som fick stämningen att nå sin topp var musiken jag hade i min mp3 då jag sprang just den stigen jag har beskrivit ”Heartbeat- The Knife”.

Tänk att något så tråkigt som en springtur kan bli så inspirerande och känsloladdat, bara beroende på hur man upplever naturen och musikens inverkan. Känner mig fortfarande lyrisk nu när jag ligger här i min säng och funderar över min vistelse här i Australien. Jag är faktiskt lycklig. Nu är det dags för mig att sova.

Ta hand om er där hemma, god natt!

Hej hej!

Det är nu dags att ta tag i det här med resedagbok. Dels för att ha möjlighet att hänvisa till denna hemsida när människor frågar hur allt går, men även för att minnas mina dagar under min resa. Jag funderade tidigare idag på hur länge jag varit i Australien och konstaterade att 1,5 veckor kändes rimligt. Efter att ägnat det ytterligare en tanke insåg jag att jag snart varit här i en månad. Märkligt...  På dessa 4 veckorna har jag följande hunnit med:

¤Bo i Sydney i 7 dagar
¤Varit på en av världens största gayparader, Mar di Gra (stavning?)
¤Träffat olles kompisar John och Emma i Sydney
¤Träffat två pinglor till grabbar att hänga med, Linus och Tony som hjälpt mig med bökiga tråkigheter
¤Varit på en surfingkurs för en dag, räckte gott och väl
¤Varit på bondi beach
¤Träffat en helsikes massa människor
¤Tagit flyget till Melbourne
¤Varit i Hannahs hus och träffat hennes familj
¤Träffat olles andra vänner Sarah och Ben
¤Sett världens gulligaste hund (förlåt Linn,men Engla är numera tvåa)
¤Bott på X Base hostel (att rekommendera för dem som vill åka till Melbourne)
¤Varit ute och gått världens finaste morgonpromenad efter stranden
¤Varit ute och slirat på tok för många gånger
¤Tappat pass, visum och försäkringspapper
¤Träffat en superhärlig kanadensare vid namn Mandy
¤Tappat mitt andra giltiga Id och mitt bankomatkort
¤Tackat gud för internet, telefon finns, att Hannah bor i Melbourne och att hon är världens snällaste människa
¤Övertygat världens bästa Andreas att komma till denna sidan av jordklotet och resa med mig
¤Hittat lägenhet
¤Hittat tre jobb, dock deltid allesammans
¤Spenderat en helvetes massa pengar på...?
¤Ringt svenska ambassaden och svenska banken så många gånger att dem numera vet vem jag är enbart vid mitt tilltallsnamn
¤Tänkt på alla er där hemma, med saknad men dock med lycka i kroppen
¤Mått förbaskat bra under den tiden jag har varit här och hoppas på att det bara kommer bli bättre.


En kort sammanfattning av allt som har hänt, mer uppdatering kommer förhoppningsvis såsmåningom!

Kramar till er alla där hemma!!